Vi får följa karaktären Winston Smith och genom hans ögon skåda denna värld där individualitet, kärlek och viljan är nästan utplånad, en plats där det enda som spelar någon roll är hat och Big Brother. Varje steg, önskan och tanke är övervakad av regeringen och man lever i en tillvaro där till och med den personen som sover bredvid dig inte går att lita på. I denna värld försöker Winston att slå sig fri, steg för steg och tror att det finns ett sätt att vinna över Big Brother, kommer han att lyckas eller är allt hopp förlorat?
Jag tyckte verkligen om hur man kan associera 1984 till hans tidigare verk; Djurfarmen utgiven 1945, som också handlar om hur kommunismen tar makten men i detta fall i dåtidens Sovjet Unionen. Det bästa är nog att den känns tidslös, det känns inte som en gammal svartvit film utan något som kunde finnas idag. En bra framtidssegling av Orwell.
Istället för Napoleon har vi Big Brother, och istället för att se hur samhället blir manipulerat steg för steg så är det redan som alla fåren, vilket vill säga lätt kontrollerade och dumma. Winston är en människa med minnen och tankar som går emot samhällets, och kan på sätt bli sedd som en av de få med en vaken hjärna.
Det här kommer nog låta jätte konstigt, men jag älskade verkligen barnen i boken. Orwells tanke om hur man kan förstöra en familjeenhet är fascinerande och briljant! Jag skulle definitivt inte vilja vara i föräldrarnas sitts, och definitivt inte skaffa barn överhuvudtaget! Om man hade barn skulle man aldrig kunna äta flingor utan att känna ångest och panik över att det skulle kunna anses vara ett brott.
Våld var uppmuntrat hos barnen och dom var väldigt lik spårhundar, eller djur rent av. Vid minsta misstanke kunde de förgöra dig utan att ens tveka!
Språk för mig har alltid vart fascinerande, alla språk är olika och i dagens läge får vi fler influenser ifrån internet och slang ord framkommer oftare och oftare. Detta påminner mig om ett citat jag hörde för något år sedan "språket är något levande", en konstant rörelse framåt för att hitta det perfekta ordet för att få fram det rätta budskapet. Och i Orwells roman får vi se hur 'Nyspråk' bildas där alla dessa grammatiska regler och tunga synonymer försvinner för att ge plats åt en mer simpel syn. På detta vis så blir det också lättare att se vem som inte håller med Big Brother. Men charmen försvinner också, det blir lite som om alla skulle tala som 5 åringar. Tanken är fascinerande dock, kommer det bli så tillslut? Kommer människor att fortsätta förkorta sina meningar till storleken av ett sms? Orwell var kanske inte så långt ifrån sanningen.
Orwell ville påpeka konsekvenserna om världen föll i händerna på kommunismen, därav innehåller romanen också väldigt mycket information om andra världskriget och stridstekniker. Detta ledde till att den kunde kännas lite utdragen på vissa ställen, speciellt om man inte är intresserad för historia.
Den saknar lite förklaring till hur detta skulle gå till och kunna läsa tankar bara sådär verkar liiiite långsökt. Men det är en intressant tanke i vilket fall som helst och det tillhör ju sci-fi att se in i framtiden och komma på scenarion utanför dagens läge! Betyder inte att man inte kan ge en mer allmän förklaring...
Min bedömning: 3/5
Rekommendationer: För alla som gillade Djurfarmen och tycker om satirer, det vill säga en mer sarkastisk och hånfull spegling av en handling. Detta är en dystopisk historia så förvänta er inget happy-family trams utan Orwell har en tendens att lämna en deppig och full med tankar om samhället och en själv. För alla som är intresserade för historia och intresserade av en annan syn på världen och om detta verkligen kunde hända om andra världskrigets utkomst blivit annorlunda? Fast tycker att alla som ville betrakta sig själva som en mångsidig läsare borde läsa den här boken, den är en av fäderna till science fiction och inte alls så pjåkig för att vara skriven 1948!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar