måndag 4 januari 2016

Deluxe

Gossip Girl utspelat i 1800-talets New York mellan den sociala eliten och hjärtats största önskan. Vi möter Elizabeth vars framtid har höga förväntningar och hennes plikt ligger främst hos familjen, men vart går priset för ens egna önskningar? Diana, en rebell i de flesta sammanhang men som finner sig på gränsen till en skandal som kan förstöra hela hennes framtid och familj, men är det verkligen så fel? Fattigdomen har sin charm, för inom den sociala eliten är man aldrig fri. Men Penelope, en väninna till Elizabeth har rest sig ur sin sämre lott och intagit position bland eliterna, hursomhelst måste hon göra allt för att kunna behålla sin plats bland de bättre och visa att hon är bättre än alla andra. Litet vet dom att alla deras öden är sammansvurna i en kamp om pengar, kärlek och status.

Glad smiley: 
För det första, den här boken var verkligen inte som jag hade förväntat mig! Jag blev glatt överraskad av att finna den här världen intressant och rolig. Karaktärerna är runda och med personligheter man kan känna igen sig själv i.  Eftersom att det utspelar sig i New York så känns det mer verkligt, detta är inte bara en historia som blev påhittad och placerad i ett annat universum. Anna Goldbersen var tvungen att planera dessa drag historiskt korrekt, eller det antar jag i alla fall eftersom att jag inte är så investerad i layouten för New York, haha.

Klänningarna! Jag älskar klänningar ifrån 1800-talet med deras handbroderade detaljer och puffiga kjolar. Men man fick också se en vardaglig sida till människorna, kvinnor gick inte i puffiga klänningar varje dag utan gick i kjol och blus. Tyckte att det var en trevlig detalj och bidrar till att man ser dom som mer mänskliga och avslappnade i sin personliga miljö.

Dramat, det är en av de bästa sakerna jag vet i böcker. Hela idén att dessa tjejer är sammankopplade genom en och samma sak och försöker på något sätt underminera varandra. Och jag gillade verkligen hur det hela avslutas, definitivt värt det! Men jag får ju inte avslöja något...

Ledsen smiley: 
Det här blir svårt, jag antar att det fanns några saker jag hakade upp mig på men ingenting som drog ner boken i dess helhet. Den kanske var liiite seg i början men det behövdes för att sättas in i situationen. Språket var bra, men lite för modernt ibland då det skulle vara 1800-talet. Samtidigt så är den ju gjord för dagens ungdomar och dom skulle nog inte känna igen sig i texten om det var gammaldags.

Bedömning av boken i dess helhet: 5/5

Rekommendationer: För alla som finner drama och romantik intressant och som avgudar Gossip Girl lika mycket som jag, om inte mer! Den här romanen är en perfekt 'koppla bort ifrån fiktion' bok, jag har vart väldigt mycket inne i fantasy och sci-fi så den här boken var en skön läsupplevelse efter allt kaos.


söndag 3 januari 2016

1984

Denna roman är skriven av George Orwell år 1948, och typiskt Orwell är det en satir som speglar en dystopisk världsbild där samhället styrs av diktatorn Big Brother och den inre cirkeln. Såhär efteråt vet vi att Big Brother kan ses som Stalin eller Hitler och hur världen skulle sett ut om kommunismen vann under andra världskriget.
Vi får följa karaktären Winston Smith och genom hans ögon skåda denna värld där individualitet, kärlek och viljan är nästan utplånad, en plats där det enda som spelar någon roll är hat och Big Brother. Varje steg, önskan och tanke är övervakad av regeringen och man lever i en tillvaro där till och med den personen som sover bredvid dig inte går att lita på. I denna värld försöker Winston att slå sig fri, steg för steg och tror att det finns ett sätt att vinna över Big Brother, kommer han att lyckas eller är allt hopp förlorat?

Jag tyckte verkligen om hur man kan associera 1984 till hans tidigare verk; Djurfarmen utgiven 1945, som också handlar om hur kommunismen tar makten men i detta fall i dåtidens Sovjet Unionen. Det bästa är nog att den känns tidslös, det känns inte som en gammal svartvit film utan något som kunde finnas idag. En bra framtidssegling av Orwell.
Istället för Napoleon har vi Big Brother, och istället för att se hur samhället blir manipulerat steg för steg så är det redan som alla fåren, vilket vill säga lätt kontrollerade och dumma. Winston är en människa med minnen och tankar som går emot samhällets, och kan på sätt bli sedd som en av de få med en vaken hjärna.

Det här kommer nog låta jätte konstigt, men jag älskade verkligen barnen i boken. Orwells tanke om hur man kan förstöra en familjeenhet är fascinerande och briljant! Jag skulle definitivt inte vilja vara i föräldrarnas sitts, och definitivt inte skaffa barn överhuvudtaget! Om man hade barn skulle man aldrig kunna äta flingor utan att känna ångest och panik över att det skulle kunna anses vara ett brott.
Våld var uppmuntrat hos barnen och dom var väldigt lik spårhundar, eller djur rent av. Vid minsta misstanke kunde de förgöra dig utan att ens tveka!

Språk för mig har alltid vart fascinerande, alla språk är olika och i dagens läge får vi fler influenser ifrån internet och slang ord framkommer oftare och oftare. Detta påminner mig om ett citat jag hörde för något år sedan "språket är något levande", en konstant rörelse framåt för att hitta det perfekta ordet för att få fram det rätta budskapet. Och i Orwells roman får vi se hur 'Nyspråk' bildas där alla dessa grammatiska regler och tunga synonymer försvinner för att ge plats åt en mer simpel syn. På detta vis så blir det också lättare att se vem som inte håller med Big Brother. Men charmen försvinner också, det blir lite som om alla skulle tala som 5 åringar. Tanken är fascinerande dock, kommer det bli så tillslut? Kommer människor att fortsätta förkorta sina meningar till storleken av ett sms? Orwell var kanske inte så långt ifrån sanningen.

Orwell ville påpeka konsekvenserna om världen föll i händerna på kommunismen, därav innehåller romanen också väldigt mycket information om andra världskriget och stridstekniker. Detta ledde till att den kunde kännas lite utdragen på vissa ställen, speciellt om man inte är intresserad för historia.

Den saknar lite förklaring till hur detta skulle gå till och kunna läsa tankar bara sådär verkar liiiite långsökt. Men det är en intressant tanke i vilket fall som helst och det tillhör ju sci-fi att se in i framtiden och komma på scenarion utanför dagens läge! Betyder inte att man inte kan ge en mer allmän förklaring...

Min bedömning: 3/5

Rekommendationer: För alla som gillade Djurfarmen och tycker om satirer, det vill säga en mer sarkastisk och hånfull spegling av en handling. Detta är en dystopisk historia så förvänta er inget happy-family trams utan Orwell har en tendens att lämna en deppig och full med tankar om samhället och en själv. För alla som är intresserade för historia och intresserade av en annan syn på världen och om detta verkligen kunde hända om andra världskrigets utkomst blivit annorlunda? Fast tycker att alla som ville betrakta sig själva som en mångsidig läsare borde läsa den här boken, den är en av fäderna till science fiction och inte alls så pjåkig för att vara skriven 1948!