Två personer med cancer möts i en stödgrupp och kärlek uppstår. Den ena är friskförklarad och den andra lever med obotlig cancer. Man förstår direkt att det här inte är en bok med lyckligt slut. Boken handlar ju om cancer, hur lyckligt och glatt kan det blir liksom?
Hazel är 16 år och har hela lungorna fulla med tumörer(eller granater som hon själv kallar dem). Hon måste ständigt vara kopplad till en syrgastub på en vagn för utan den kan hon knappt ta ett andetag. Hon lever ett ganska stillsamt liv (av naturliga skäl) och tittar mest på TV-serier och läser sin favoritbok om och om igen.
En dag möter Hazel Augustus. Eller ja, Augustus tokstirrar på henne under en cancerstödgrupp och sedan börjar de umgås.
Augustus är en f.d. basketspelare som genom universums knyck får skelettcancer och är tvungen att operera bort sitt ena ben. När han och Hazel möts är han dock friskförklarad och en ovanligt karismatisk och vältalig 17-åring. Augustus kör förvisso bil lite ryckigt (på grund av avsaknaden av ett ben) och går ofta runt med en icke tänd cigarett i mungipan men annars är han som de flesta andra.
Det här är en kärlekshistoria större en de flesta andra (det finns dessutom gott om referenser till Shakespeare). Liksom många andra kärlekshistorier innehåller den även en del komplikationer även om de i just denna historia är cancerrelaterade.
Man skulle kunna tro att det här är en allt igenom sorglig bok och ja, den är hjärtknipande och man fäller en och en annan tår (även om man som jag normalt inte fäller en enda tår vare sig när man läser böcker eller ser på film), men mest av allt rycker det i skrattmusklerna.
Sorglig, rolig och helt helt underbar, läst den NU
Boken är skriven av John Green.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar