The Hobbit or There and Back Again

The Hobbit; the majority of us have seen the movies, but only a few have read the book. The reason may be simple: it was written for children! I know, I was just as surprised.. 

Unlike the action-filled moving-picture version of the 350-paged saga, J.R.R. Tolkiens' original story about Bilbo Baggins becomes quite dull, and well childish. Which I presume is a fair statement considering the genre of the book. However I do believe the book is way more intriguing if you have not seen the movies beforehand. 

The plot of the story is, as you may know, about a young hobbit by the name of Bilbo Baggins. He is living peacefully in the Shire when a wizard by the name of Gandalf decides to make aquaintances with him, tricking Bilbo into becoming the host of a party of dwarves. Thirteen dwarves, one being of nobel birth -Thorin Oakenshield, are on the quest of reclaiming their long since lost home in the Lonely Mountains, and Bilbo is expectd to come along as their burglar. Having been taken off-guard Bilbo feels he has no choice but to do the dwaves, and Gandalf's, bidding, thus they all depart the following morning to reach the Lonely Mountains, and to slay the dragon by the name of Smaug, whom stole their home. 

As the thirteen dwarves', the wizards' and the hobbits' quest moves along they do not only face dangers in front of a fire-breathing dragon, but also in hungry goblins, greed and angry elves. 

As far as I have read The Hobbit has proven good, although not as I imagined it. The lack of the dark, cynical, and serious tone, which can be seen and felt in the film, makes the saga less thrilling, and (in my biased take on it) slightly boring. Nonetheless, I am happy I have read it, because The Hobbit has enlightened me about the back-story of J.R.R. Tolkiens' triology -The Lord of the Rings. 

To sum up, and end on a more positive note, The Hobbit may be less exciting than the movie, but it provides every whole-hearted Lord of the Rings-fan with a deeper insight into the mysterious of Middle-Earth! 

Små Solfåglar Långt Borta av Christie Watson

Christie Watson är trebarnsmamma, sjuksköterska, samt författare till "Små Solfåglar Långt Borta" skriven 2011. Hennes bok handlar om hur 12-åriga Blessings, och hennes storebror Ezikiels, liv förändras när deras mama upptäcker hur fadern bedrar henne med en annan kvinna. Otroheten leder till skilsmässa, och Blessing och Ezikiel flyttar med mama till mormor och morfar som bor i en liten by i Nigerdeltat. Från att ha levt ett bekvämt liv i Lagos med elektricitet, vatten, skolgång och trygghet, måste de nu dela rum, vara utan elektricitet och vatten, skolgången är oviss och deras säkerhet hotas av kringvandrande barnsoldater.
  Ur flickan Blessings ögon skildras hur hennes nya liv byggs upp. Ett liv där hon förlöser gravida kvinnor vid mormoderns sida, hon ofrivilligt konverterar till islam, mama prostituerar sig för pengar, och pojksoldater som Sibeye Boys hotar henne och familjens existens. Kommer hennes far rädda dem från kaoset, eller är hjälten närmare än vad hon tror?
  Christie Watson förtäljer flitigt, med egna insikter i nigerianska livet, en ung och förvirrad flicka mitt i konfliktfyllda Nigerias glöd. Speciellt bra lyckas hon förmedla naiviteten hos ett barns sinne, Blessings oförmåga att förstå uppenbara intriger exempelvis hur hennes mor säljer sin kropp för en ekonomisk inkomst, bildar en sorgsen och beskyddande känsla. Som läsare vill vi beskydda Blessing från sanningen, men oförmögna till det kommer den fram och vi förkrossas när Blessings oskyldiga barndom demoleras av realismens kalla hand.
  Men hur mörkt verkligheten än ter sig för Blessing, lyckas Watson ändå visa oss ljuset i starka, och kärleksfulla, familjeband. Syskonkärleken mellan Blessing och Ezikiel värmer våra hjärtan, och med den ingiver författaren oss hopp om framtiden. Kanske är det inte bara sagor som har lyckliga slut, utan även realiteten.

Ull av Hugh Howey

Godmorgon alla bokslukare! Vinden må piska våra kinder rosen röda och få näsan att rinna, men tänk om våra liv var baserade på överlevnad istället för bekvämlighet? Tänk om den enda ransonen av dagsljus vi får uppleva är genom en skärm?
Det här är livet som alla i silot erbjuds, en ständig ranson av allt ifrån mat, kläder, och nöjen. Där optimismen om förändring kan bli din död.
Omslaget står verkligen i kontrast till det gulligaste ordet, i alla fall för mig som alltid tänker på små tecknade får när jag hör ull. Men jag kan redan nu avslöja att den här romanen definitivt sparat på det ulliga och gulliga och erbjuder action och spänning, samt tusen frågor.

I Ull skriven av Hugh Howey får vi bevittna en ny värld öppnas, en framtid som vi kan föreställa oss möjlig om människorna fortsätter som de gör. Genom Jules och få andras ögon får vi se vad som händer när sanningen släpps lös och att ibland är det allt som krävs för att liv ska mistas.

Det hela utspelar sig under jorden, flera tusen meter under jorden. Där få överlevande lever tillsammans i vetskap om sin ensamhet. De får redan som barn lära sig att aldrig tala om utsidan eller släppa ut ett ljud om att vilja ut, till och med tanken av vad som finns på utsidan är farligt. Ingen vet varför de är där och hur länge de funnits under jorden.
När Holston utsätts för konsekvenserna av att brutit mot en av underjordens regler, det är där våran resa börjar genom silot, som kan beskrivas som en underjordisk byggnad med flera tusen olika plan där de odlar, äter, sover och utför sina vardagliga sysslor i frid. Men deras värld skakas om då ett antal dödsfall blir misstänksamma och Jules får skulden, hennes vänner vet att detta inte kan vara sant och nu när Jules blivit dömd till döden är de ute efter rättvisa.

Jag skulle rekommendera Ull till alla som känner att de behöver lite spänning men som inte tycker om när det blir för läskigt. Den är på flera ställen humoristisk och de olika frågor man har under tidens gång blir besvarade med fiffiga och rationella lösningar.
Och om man vill ha något annorlunda men inte tycker om fantasy skulle jag rekommendera att ta den här boken, bygga ett kuddfort med svag belysning och bara leva sig in i ett liv där endast det nödvändigaste erbjuds.

Hoppas den här boken faller dig i smaken!
Kram, Sara

One Flew Over the Cuckoo's Nest

Under min tid som IB-elev har jag stött på en hel del moderna klassiker inom engelskan och svenskan. De har alla varit underbara, men få etsar sig in i hjärta och själ som "One Flew Over the Cuckoo's Nest". År 1962 publicerades denna pärla, skriven av Ken Kesey, för att åtnjutas av allmänheten, samt för att öppna dess ögon inför den orättvisa som utspelar sig inom sluten psykiatrisk vård. 

Platsen för handlingen är ett mentalsjukhus i staten Oregon, USA, där en tyrannisk sjuksköterska vid namn Ratched regerar med nitisk kontroll över avdelningens manliga patienter. Hennes kontroll, och makt, utövas med oempatisk effektivitet när hon underminerar männens maskulinitet. Men när McMurphy anländer på avdelningen ändras allt. Hans skratt och respektlöshet mot reglerna, fyller korridorerna och letar sig sakta in i patienterna dunkla sinne. Ratcheds grepp över patienterna luckras upp och därmed männens sjukdom.

McMurphys kamp mot patienternas dystra sinnesstämning och Ratcheds herravälde speglas ur 'Hövding' Bromdens ögon -en till synes döv och stum halv-indian, som förstår allt för väl McMurphys strid emot översittare. 

"One Flew Over the Cuckoo's Nest" är ett måste för alla psykologiintresserade. Ken Keseys användning av symboliska meningar, svart humor och allvarliga undermeningar låter en uthärda mentalsjukhusets hemskheter och ta med sig viktiga livslektioner på samma gång. Han visar med dramatiska scener vikten av kritiskt tänkande och hur långt hopp, och inspiration, kan ta en. 

  

A Song of Ice and Fire: A Game of Thrones

Go'dag bokläsande medmänniskor!

Under de senaste halvåret har jag läst mig igenom fyra utav böckerna i George R.R. Martins världskända serie A Song of Ice and Fire, som även gjorts till tv-serie! Varje bok snittar 850 sidor och tar sin lilla tid att läsa MEN, i äkta Tony Irwing-anda, eftersom varje kapitel berättar ur olika karaktärers perspektiv blir det aldrig långtråkigt. 

Första boken i successionen är A Game of Thrones skriven 1996. Kampen om Järntronen tar sin början när Lord Eddard Stark blir ombedd av Westeros kung, Robert Baratheon, att vara hans trogna "hand". Oförmögen att säga nej tvingas familjen Stark dela på sig: döttrarna Arya och Sansa följer med Eddard till Kungshamn medan Catelyn, Bran, Rickon och Rob stannar kvar i Vinterhed. Men i nästet av konspirationer -Kungshamn, tyngs Eddard Stark ner av sin heder; han kan inte agera själviskt.
De gamla gudarna har ingen makt i södern längre, så när förräderi är ett faktum vid hovet kan inte splittrade familjen Stark hållas beskyddad. Än värre, den hämndlystna arvinge till avsatta Drakkungen har kommit i ålder i Essos. Han kräver Järntronen. 

Jag rekommenderar alla fantasyälskare att läsa boken och, ni som älskar tv-serien, men inte läst böckerna, FY SKÄMS! Stäng av datorn, tv:n eller vad du nu än kollar med och köp böckerna, de är tusen gånger bättre och du kommer absolut inte bli missnöjd. 

En Herrgårdssägen

"En Herrgårdssägen", skriven av Selma Lagerlöf 1889, är en av Sveriges litteraturskatter, och det väl förståeligt. Lagerlöf var första kvinnan att motta nobelpriset i litteratur, samt att sitta i Svenska Akademin. En envis kvinna före sin tid som vägrade underordna sig männens auktoritet och samhällets krav på kvinnan. I hennes bok "En Herrgårdssägen" ser vi prov på detta när kvinnan är räddaren i nöden. 

I "En Herrgårdssägen" träffar vi en ung, privilegierad Gunnar Hede vars hem -Munkhyttan hotas av knaprig ekonomi och brist på utbildningsambitioner. Han bestämmer sig för att tjäna sitt arvode och köper en flock getter till återförsäljning längre söderut. Men i förflyttningen av getterna möter han sin överman i tiomilaskogen, där getternas bedjande dödssång driver honom till vansinne. Allt hopp är dock inte förlorat när unga Ingrid, med sin starka kärlek, läker hans mentala sår. 

Min första tanke om "En Herrgårdssägen" var 'not another Cinderella story', jag är och förblir trött på Disneys överarbetade tema om osjälvständiga kvinnor och modiga män. Med det sagt, och tänkt, visste jag att klassiker sällan brukar följa normen, och började läsa den med ett öppet sinne.

Boken var, och är, fantastisk! 

Inte bara för att författaren bakom är en stark, självständig och atypisk kvinna för sin tid, utan också för att romanen är motsatsen till den vita riddare och sköna jungfru som annars markerar sagors grundpelare. Än bättre blir det när kontrasten emot vanlig sagohandling utspelar sig bland sagoallusioner till Skönheten och Odjuret, Snövit och de Sju Dvärgarna eller myten om Orfeus och Eurydike. "En Herrgårdssägen" är en fenomenal blandning av realism och magi och jag njöt av varenda sida. 

Jag rekommenderar alla att läsa "En Herrgårdssägen"; ung som gammal, han som hon som hen. Selma Lagerlöfs roman "En Herrgårdssägen" är en nödvändighet i allas allmänkunskap, och litterära ryggväska! 

 

Låt Vargarna Komma

"Den enda som förstår fjortonårig June är hennes morbror Finn. Han är en erkänd konstnär och tar med henne på utställningar i New York, men han är också allvarligt sjuk. June och hennes storasyster Greta glider bara längre och längre ifrån varandra, och deras föräldrar arbetar dygnet runt, så när Finn dör lämnas June alldeles ensam med sin sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid." 

Redan efter jag hade läst det första kapitlet förstod jag att det här skulle bli en av de mest underliga, sorgliga och förargande boken jag någonsin läst. Underlig för att June är förälskad i sin morbror. Sorglig för att han dör. Förargande för att storasystern Greta är elak, mamman upptagen av sina egna känslor och världen för att den återigen dömer människor efter fysiska faktorer. Låter varken positivt eller uppmuntrande. Men, dysterhet åsido, var boken helt klart läsvärd! 
Bokens intrig är annorlunda och en skön omväxling ifrån alla dystopier. Den känns verklighetstrogen och speglar bra okunnigheten, rädslan och fördomarna som kommer utav en ny sjukdom, i det här fallet AIDS. Karaktärerna faller tråkigt nog platt. Vi får bara lära känna June och Toby på djupet medans, de andra såsom mamman, pappan, Finn, Greta etcetera känns tunna och ofärdiga. Jag uppskattar att få använda min egen fantasi, men jag uppskattar inte att behöva skriva klart boken själv.  
Jag rekommenderar denna bok till alla som vill få mer kunskap om konsekvenserna av förutfattade meningar kring sjukdomar och sexuella läggningar, men också till alla som vill läsa en bok med en hint av mystik utan att läsa en deckare. 

"Låt Vargarna Komma är en mångbottnad och gripande skildring av kärlek, sorg och vänskap, och ett New York under åttiotalets aidsepidemi. Den blottlägger en familj med djupa hemligheter, och fångar såväl den komplicerade syskonkärleken som den obevekliga första förälskelsen. Boken har toppat New York Times bästsäljarlista och vunnit en mängd priser."

 

The Tales of Beedle the Bard

The Tales of Beedle the Bard är en sagobok för unga trollkarlar och häxor i den fiktiva världen hos Harry Potter - den kritikerrosade serien, med samma namn, skriven av författaren J.K. Rowling. 

The Tales of Beedle the Bard innehåller fem rika och olika sagor med varsin magisk protagonist. Alla med sensmoralen att, oavsett magi, döden är oåterkallelig och ingen, trollkarl som häxa som mugglare (icke-magisk), står över livets slut. Den lilla nätta boken på drygt 100 sidor öppnas upp med ett introduktion av J.K. Rowling varpå de fem sagorna betas av en efter en, ackompanjerade av en analys från Professor Albus Dumbledore - Hogwarts rektor som inte bara delar med sig av sin syn på sagan och dess budskap, utan också insyn i livet på Hogwarts. 

The Tales of Beedle the Bard är ett perfekt alternativt sätt att sjunka in i Harry Potters värld om och om igen utan att behöva se om filmerna eller läsa om böckerna. Men, med det sagt, för att verkligen kunna njuta av allt i The Tales of Beedle the Bard måste du ha läst Harry Potter serien, annars kommer du missa roliga fotnoter och vara allmänt förvirrad. Allt som allt är The Tales of Beedle the Bard en spektakulär specialutgåva som insups bäst med ett glas Butterbeer och en av Molly Weasley's stickade tröjor! 

Boktjuven, av Markus Zusak

Boktjuven, även bokens huvudperson, är Liesel Meminger, ett barn i nazismens Tyskland, och det är hennes historia som berättas av Döden själv. Först hur hon anpassar sig till ett nytt liv i en ny stad hos en fosterfamilj och hur hon vinner sig en vän och respekt bland sina jämnåriga, sen hur hon finner lyckostunder med den förrymda juden som hennes nya föräldrar gömmer i källaren, och sist hur hon tvingas bygga upp sitt liv igen. Som titeln avslöjar samlar hon på sig böcker, många av dem stulna, och de får med tiden ett stort värde även för andra i hennes närhet.

Det här är en bok som borde läsas i skolor, trots att den är tjock. Det är ingen faktabok, det är inte en förintelsebok och det är ingen allvarlig bok, men den är ändå otroligt lärorik och gripande, och om inte annat så visar den det andra världskriget från en annan vinkel än den traditionella. Karaktärerna är mänskliga i allra högsta grad, även den som inte är människa, och alla begår de fel med konsekvenser viktiga för denna historia. Max - juden i källaren - är någon som jag kom att beundra (anledningen står tydligast på sidan 427 i första utgåvan, femte tyckningen, av Damm Förlags pocketversion). Han är modig, fiktionell eller inte, och han är dumdristigt modig.
Det kyliga, utomstående perspektivet kan inte tilltala alla, men för mig gör det historian lagom levande. Den är trots allt en bok återberättad i en bok. Hur komplicerat det än låter så kan jag praktiskt taget garantera att det inte stör.
Läs den.

Helen Walsh liv blir inte som hon tänkt. Hon är en ganska duktig privatdetektiv, enligt henne själv.

Hon har tvingats lämnat sin lägenhet och bosatt sig hemma hos sina föräldrar kanske inte det mest optimala.Men hon har inte betalat sina hyror och det är ont om arbete. När man inte har betalat sina räkningar  då kan man inte bo kvar. Men hon bryr sig inte, hennes depressioner gör sig synlig och hon har sjävmordstankar.

Men en ny kärlek har hon träffat Artie, som har tre barn och en ex fru som han umgås lite för mycket med. En dag dyker Jay Paker upp och har ett fall för henne, att hitta en medlem av en av Irlands största pojkband Laddz som ska återförenas.
Men en medlem är försvunnen, Wayne Diffney. Och nu får Helen uppdaget att hitta honom. 
Hon får tampas med kända och glamorösa perssoner, men hennes smygande depression finns där hela tiden.

Det jag inte gillar med boken är att det blir mycket kring Helens depressioner och självmordstankar.
Mycket om mediciner, olika mediciner.
Jag hade stora förväntningar om boken trodde att den skulle vara mera humoristisk, och den var så uppenbar, sjukdommen tog över boken men för någon som har någon i sin omgivning med svår depression kan boken vara till hjälp.

Men boken är är för lång och den blir för "platt" för mig.