En Herrgårdssägen

"En Herrgårdssägen", skriven av Selma Lagerlöf 1889, är en av Sveriges litteraturskatter, och det väl förståeligt. Lagerlöf var första kvinnan att motta nobelpriset i litteratur, samt att sitta i Svenska Akademin. En envis kvinna före sin tid som vägrade underordna sig männens auktoritet och samhällets krav på kvinnan. I hennes bok "En Herrgårdssägen" ser vi prov på detta när kvinnan är räddaren i nöden. 

I "En Herrgårdssägen" träffar vi en ung, privilegierad Gunnar Hede vars hem -Munkhyttan hotas av knaprig ekonomi och brist på utbildningsambitioner. Han bestämmer sig för att tjäna sitt arvode och köper en flock getter till återförsäljning längre söderut. Men i förflyttningen av getterna möter han sin överman i tiomilaskogen, där getternas bedjande dödssång driver honom till vansinne. Allt hopp är dock inte förlorat när unga Ingrid, med sin starka kärlek, läker hans mentala sår. 

Min första tanke om "En Herrgårdssägen" var 'not another Cinderella story', jag är och förblir trött på Disneys överarbetade tema om osjälvständiga kvinnor och modiga män. Med det sagt, och tänkt, visste jag att klassiker sällan brukar följa normen, och började läsa den med ett öppet sinne.

Boken var, och är, fantastisk! 

Inte bara för att författaren bakom är en stark, självständig och atypisk kvinna för sin tid, utan också för att romanen är motsatsen till den vita riddare och sköna jungfru som annars markerar sagors grundpelare. Än bättre blir det när kontrasten emot vanlig sagohandling utspelar sig bland sagoallusioner till Skönheten och Odjuret, Snövit och de Sju Dvärgarna eller myten om Orfeus och Eurydike. "En Herrgårdssägen" är en fenomenal blandning av realism och magi och jag njöt av varenda sida. 

Jag rekommenderar alla att läsa "En Herrgårdssägen"; ung som gammal, han som hon som hen. Selma Lagerlöfs roman "En Herrgårdssägen" är en nödvändighet i allas allmänkunskap, och litterära ryggväska!