onsdag 30 december 2015

House of Night serien

Tänk dig att du är en normal tonåring och upplever vanliga problem tills du dag plötsligt blir utvald till att undgå en förändring till att bli vampyr. Detta är vad som händer Zoey, en ung tjej i Tulsa, USA och vars liv haft sina problem men som ändå var hennes, tills hon blev märkt som en lärling och tvungen att lämna sitt gamla liv och sina vänner och bege sig till sitt nya hem, House of Night. Vilket också är en skola där Zoey kommer få lära sig om vad som sker när man genomgår förändringen ifrån lärling till vampyr, om man genomgår förändringen.

Budskapet med nästan alla böckerna handlar om vänskap och att inse sitt eget värde, sin egen makt. Men också att man begår misstag, det blir missförstånd ibland och det är helt normalt. Zoey begår flertal misstag och sne steg, hon är självisk, lätt irriterad och lätt påverkad av saker runt omkring sig, något som man kan relatera till som tonåring. Hon låter sina känslor flöda och ibland går det så långt att hon inte ser konsekvenserna och kan förlora något som betyder mer än hon anat innan.

Själva tanken om vampyrer som lever tillsammans med människor är fascinerande, stora poeter och historiska människor har blivit ersatta som vampyrer. Vilket får vampyrerna att verka som en ras mer än något mytologiskt väsen, förutom att själva principen om att de inte kan föröka sig fortfarande sitter i och att de lever ett längre liv än människor gör.

Karaktärerna kan bli beskrivna som lite töntiga, men så så sååå söta och roliga i nästan alla berättelser. Förutom att i de sista böckerna framgår en mer seriös och frustrerad ton i nästan alla karaktärer istället för den här barnsliga tonårsdian, vilket också visar hur karaktärerna växer under böckernas gång. Min favorit är Stevie Rae, hon är en jordnära tjej ifrån de södra delarna av Oklahoma och Zoey's rumskamrat, hon är så otroligt snäll och söt att man inte kan något annat än att önska att man var polare med henne med. Plus att hennes mamma bakar kakor och bjuder alla hennes vänner! Vad kan jag säga? Jag är svag för sötsaker och Stevie Rae ger mig karies. Hon utvecklas också som karaktär under bokens gång, drastiskt.

Serien är otroligt lång, 12 böcker som ligger på runt 250 sidor styck. Man vill ju alltid veta vad som verkligen händer på slutet och det kändes väldigt utdraget emot slutet, även fast om man älskade de första böckerna blir det nästan för mycket i slutet. Eller så är det jag som inte läste alla efter varandra och tappade tråden hit och dit.

Jag tror den här faktorn är för att jag börjat växa ifrån Zoey men karaktärerna känns lite för barnsliga och deras vardagsproblem börjar tappa mitt intresse. Detsamma med hur den onda karaktären också verkar vara 5 år gammal och i desperat behov av uppmärksamhet. Vilket kanske är tanken.


Min åsikt om serien: Serien ifrån 1-7 får nog 4/5 men resten blev drastiskt sämre så runt 2/5.

Rekommendationer: Till ungdomar runt 11-16, någon som gillar vampyrer och magi. Det finns action i alla böckerna och någon dör nog varje gång men i grund och botten handlar det om personlig utveckling och vänskap.

söndag 27 december 2015

Fangirl

Jag var lite osäker på den här boken eftersom att jag inte hade haft någon större passion med Rainbow Rowells roman Eleanor och Park. Men det är som folk säger, man ska inte döma författaren baserat på ett av deras verk. I det här fallet är jag glad att jag inte gjorde det!
Fangirl handlar om en ungflicka, Cath, som lever sitt liv tillsammans med sin tvillingsyster, Wren, och deras pappa i ett normalt kvarter. Cath och Wren är identiska till utseende och till viss del personlighets mässigt, förutom att Cath är fast i det förflutna och lider av allvarlig ångest inför framtiden, medan Wren försöker att ta sig bort ifrån sitt förflutna och försöker dölja faktumet att hon är lika skadad som Cath efter deras mamma. De är oskiljaktiga men när beslutet om deras framtider kommer knackandes på dörren finner sig Cath ensam och Wren förändrad. Det är det tuffaste som Cath någonsin gått igenom men hon finner sig själv växa in i sig själv och sin omgivning som hon aldrig skulle ha lyckats med om hon fortsatt vara fäst vid systern. Hon träffar nya människor och låter de tankar hon sett som omöjliga omvändas till möjliga.

Vad som får tummen upp:

Först och främst gillade jag Cath som karaktär. Hon var både annorlunda och igenkännande. Rowell lyckade visa upp ångest i ett ljus som inte gjorde den helt deprimerande men fortfarande fick fram budskapet; ångest tvingar dig in i ett hörn och får dig att känna dig mindre värd än dammtussarna under ens säng. Cath ville inte gå någonstans för att hon var rädd för att bli sedd av andra, hon ville inte att de skulle se henne för att hon antog att om de fick reda på hur sjuk hon verkligen var skulle ingen vilja vara med henne. Men det jag gillade mest med ångest temat var att Rowell inte fick det att gå upp i rök i slutet, som andra författare har en tendens att göra ibland när saker går bra. Vi får se hur Cath kämpar emot sin ångest i vardagsläget och i kärlekslivet och bara för att man älskar någon betyder det inte att ens ångest försvinner utan den finns där, men det går att komma förbi den ett steg i taget.

Sen gillade jag även hur själva temat om 'fandom' passar in, Cath älskar att skriva fanfiktion om Simon Snow, som inte existerar i verkligheten, utan är som en metafor för Harry Potter serien och hur fans över hela världen tagit del av berättelserna och gjort en del till sina egna. Fanfiktion för Cath är som en livlina, en annan värld där hon inte kan bli sårad av någon eftersom att hon är i kontroll. Även om livet kommer i vägen finner hon sig alltid tillbaka bland sina fans och kamrater online och i fanfiktion. Samt att Rowell delar med sig av snuttar ifrån Caths och ibland tillsammans med Wrens fanfiktion historier eller ett stycke ur den potentiella 'original' källan, vilket bidrar till att Simon Snow känns verklig, även fast den tydligen inte är det.

Och tillslut vill jag kommentera karaktären Levi, han är nog den sötaste och snällaste karaktären man kan tänka sig! Han finns alltid där och vill att alla runt omkring honom ska vara glada och må bra. Men det betyder inte att han inte vinner något på det eller att han kan göra misstag som får en att vilja slå huvudet i väggen och säga 'varför Levi? Är du dum i huvudet på riktigt?!'. Återigen får det karaktären att bli mår trolig och realistisk, ingen är perfekt och Levi är långt ifrån perfekt och det är okej för man kan inget än älska honom oavsett!

Vad som var mindre bra:

Jag ogillade Wren mestadels av boken. Allt med henne; attityden, beteendet och hennes val av vänner. Missförstå mig inte, jag dömer henne inte för valen hon gjorde och jag vet att de bidrar till en karaktärs utveckling och trovärdighet. Men jag önskade att Wren hade funnits till mer för Cath och inte bara valsat in på slutet och gått tillbaka till den systern hon 'brukade' vara innan college. Det är stort att de kan gå vidare, men förändrar det verkligen vem Wren hade blivit?

Tyvärr, att Levi var för bra ibland. Det känns orealistiskt att han var så tillgänglig hela tiden och hans pickup har sett mer mil än den i Paper Towns, och återigen allt för en tjej. Det är schysst och han är en schysst kille men jag tyckte det var lite väntat och kliché-aktigt med en kille som alltid finns där till hands och skjutsar dig till kriser hela tiden.

Vad jag tyckte om boken i dess helhet: 4/5

Rekommendationer: 

För de som tyckte om Eleanor och Park kommer nog gilla den här lika mycket, och har nog redan läst den, haha.
De som lider av ångest, specifikt social och prestations ångest kan se detta som ett stöd i att känna igen sig och att man inte är ensam om det!
Funderade även på att ge denna bok till någon utomstående som inte riktigt förstår hur det är att leva med ångest. Men tänkte att den inte var tillräckligt beskrivande och kunde anses som en 'det kommer du över senare' bok och 'men du är inte sådan' bok.
Den innehåller även kärleksscener som både bidrar till rodnad ibland, men behåller ändå den här fina linjen mellan sexigt och söt och bidrar till en fin stämning.


måndag 16 november 2015

Nattens cirkus

Tänk tillbaka till första gången dina föräldrar, syskon eller kompisar tog med dig till cirkusen. Det var magiskt och spännande, jag antar att du aldrig ville gå hem.
Ungefär så är nattens cirkus för hela världen, men med 'verklig' magi och attraktioner som inte ens borde höra hemma på en cirkus.

Vi får följa Celia Bowen och Marco Alisdair vars liv blir sammanflätade efter att två gamla män satsar deras liv för att bosta sitt eget självförtroende som 'den bästa magikermästaren'. Celia vars begåvning är naturlig och okontrollerad sitter i stor fara för att möta den begåvade och boksmarta Marco, frågan är; kommer talang triumpha kunskap? 

I det Viktorianska England har de hittat sin egen värld, även fast de reser runt i hela världen och tillsammans lyckats bygga upp den största scenen för den ultimata kampen, inga regler och inga riktlinjer till hur det kommer att gå till. Men i slutet kommer det bara vara en kvar. 

När jag läste boken tyckte jag att den var väldigt bra, karaktärerna var annorlunda och det fanns en distans mellan mig och dom. Det fick mig att känna mig som en av dessa rêveur som konstant följer efter cirkusen vart den än far. Själva tanken om att ha en cirkus på natten var i sig själv orginell, men sen slog det mig att cirkusen antagligen inte heller var för barn eftersom att få barn vistades på cirkusen så sent; men de som gjorde det var fast för alltid. Inte bokstavligt talat men de kunde inte glömma magin de upplevede. De vuxna var lika förtrollade som barnen, de upplevde sin barndom tusen gånger om och för första gången kände de sig levande igen. 

Den beskrivs som en kärlekssaga
, men sannignen är att kärleken för cirkusen är den enda som verkligen står ut. Och hur något som bara kommer en gång om året kan bidra till en hel livstid av lycka bara man vågar ta chansen.

Rekommenderar Nattens Cirkus av Erin Morgenstern till alla som känner att de har en dålig stund i livet och bara vill koppla bort ett tag, för cirkusen tar en verkligen till en annan plats. Blunda, dröm, upplev. 






måndag 2 november 2015

De fördömdas drottning/Queen of the damned

Jag håller på att sluka Anne Rices böcker, de har blivit hyllade och ratade av olika läsare. Men för mig fall den i smaken, smaskigt som Lestat kanske skulle kommenterat om sitt egna liv.

Vi möts åter igen av karaktärer så som den mänskligt passionerade Louis, den antika Marius och vampyrernas drottning Akasha. Flera karaktärer ploppar upp i början av romanen som är en insikt av de pågående händelserna ifrån andras perspektiv, personligen tyckte jag att det skapade gemenskap mellan karaktärerna och förstärkte känslan av ren och skär panik när de starka och uråldriga vampyrerna bara gick upp i rök på några minuter, att livet för vampyrer är lika skört som människors.

Min personliga favorit del var alltid berättelsen om tvillingarna som handlar om två systrar och vampyrismens uppkomst. Själva stilen är så typiskt Rice att man inte kan hjälpa att le, sättet att beskriva omgivningen och språket som både är modernt samt uråldrigt och fullspäckat av romantik. Det är inte så konstigt om man tänker på att Rice inte bara är Fantasy författare utan även känd på erotik hyllan, subtilt men känslan finns där och skapar stämning och spänning.

Det finns även en film baserad på boken utkommen 2002, har dock inte haft tillfället att se den men den verkar inte lika bra som The Interview with the Vampire med Brad Pitt och Tom Cruise men kanske är värt att kika lite på.

Tack och hej, leverpastej.

söndag 4 oktober 2015

Nattens furste/ The Vampire Lestat

En garanterad klassiker när det kommer till födelsen av vampyrer inom skräckromantiken. Nattens furste är den andra boken ur Anne Rices mest kända serie The Vampire Chronicles/ Vampyrkrönikan, och återspeglar flera livstider av vampyr- och människo historia.

Lestat de Lioncourt presenterades redan i den första romanen, Samtalet med vampyren/ The Interview with the Vampire som en romantiker, en vårdslös person, en vampyr som bara bryr sig om sig själv genom Louis de Pointe du Lac ögon. Louis berättade om sitt liv som människa och vampyr för en journalist som sedan publiserade verket. Lestat och Louis har sedan länge skilts åt och när Lestat får nys om boken och de lögner Louis berättat om honom, så han bestämmer sig för att berätta sin egen historia om sitt liv.

Lestat blev infödd i en familj på landsbygden, som yngst son har han inte några större möjligheter i livet så med sin bästa vän ger de sig ut på ett äventyr till Paris. Ett beslut som förändrade hans liv för alltid. I Paris lyckas Lestat ärver en evighet, en förmögenhet och en evig ensamhet.
Genom romanens gång får vi ta del av århundraden av historier, myter och oförglömliga möten med legender och kärleksbekanta. Regler är till för att bryta, och ingen bryter dom bättre än Lestat! Jag blev förälskad i Lestat redan efter första början. Hans sätt att älska med hela sitt hjärta ooch desperata sökande efter någon att dela sitt elände med och sina passioner, hans sätt att beskydda de svaga och hans kärlek för det lyxiga livet.

Karaktärerna är bara...förträffligt bra gjorda!

Rekomenderar  romanen till alla som har en förkärlek till vampyrer och historia.


lördag 29 augusti 2015

Trouble

Trouble av Non Pratt är just det, trubbel. Berättelsen handlar om Hannah som är sårbar, snäll och väldigt osäker, som vilken femtonåring som helst. Det enda som är skillnaden är att Hannah har en annan person som växer inuti hennes mage, och ett rykte som inte kan rädda henne.
Hur döljer man en sådan här stor hemlighet för resten av världen? Vilka val har man? Vem kan man verkligen lita på?

Personligen tyckte jag att det här var en väldigt gulligt historia om kärlek, hur kärleken kan driva dig till vansinne och få dig att göra de mest korkade sakerna som finns. Men också hur kärleken kan vara ett ankare när du behöver det som mest. Inte bara kärleken ifrån en kille, utan kärleken ifrån familj och vänner också. Hur en relation mellan en kille som nästan förlorat allting, och en tjej som har allting att förlora kan forma ett riktigt starkt band på så kort tid. Hur de vänner som du brukade dela allt med, så långt du kan minnas kan bli ersatta av en främling med alla de rätta orden för att göra det okej.

Jag älskade hur Aaron försöker att vara en bättre version av sig själv, även fast det är den han alltid vart, en människa som skyddar och bryr sig om andra. Han visar det inte öppet hela tiden men när Hannah finner sig själv sårbar poppar han bara upp, hennes riddare i skinande rustning. Även om hennes hjälte är hemsökt av ett tragiskt förflutet.

Den perfekta bilden av hur alla vuxna och alla tonåringar ser på tonårs graviditet som något fruktansvärt. Att bli gravid är inget ovanligt, det händer hela tiden! Att bli gravid vid 19, tidigt men helt acceptabelt. 26? Perfekt. 35? Äntligen. 45? För sent. Men när en flicka är 15? Det är fruktansvärt, flickan i fråga är själv inte mogen nog, hon kommer inte vara kapabel till att ta hand om ett barn, hon är en slampa och vet dessutom antagligen inte ens vem fadern är. Hennes föräldrar är värdelösa för att de inte informerat henne tillräckligt eller sett till så att hon var säker. Allt är en enda röra.
Sanningen är att det krävs 1 snabb simmare för att göra en tjej gravid, du kan ha sex en gång och det skulle inte spela någon roll. Allt det gör är att skapa stigma för den unga kvinnan som är i den positionen. Som Hannah. Och jag säger inte att jag är helt "yay" om tonårs graviditeter, bara att det är upp till individen att bestämma om det är något dom vill och kunna tala öppet om det, utan att förvänta sig panik och besvikelse och hat på barnet som inte ens är fött.

Night World (Vol.1)

För er som sett programmet The Vampire Diaries baserad på L.J Smiths böcker kanske finner hennes fler verk intressanta. The Secret Vampire, Daughters of Darkness och Spellbinder kom ut för 19 år sedan. 19 år! Den är äldre än vad jag är men känns lika modern som Richelle Meads debutserie The Vampire Academy. Det som kom som en överraskning för mig var att dessa tre historier, är precis de, tre historier som inte innehåller samma personer. I varje historia får vi följa livet ur en övermänsklig person och dess perspektiv, det som händer som en twist är att personen vi följer redan nämnts förut i de andra historien.

The Secret Vampire - Berättelsen handlar om Poppy, en livlig tjej med hela livet framför sig, tills hon får reda på att hennes liv inte ens kommer räcka för en skoltermin. Mitt i denna kaotiska händelse får hon veta att hennes första kärlek och bästa vän James bär på en enorm hemlighet. Han är nämligen en vampyr. Han velar mellan beslutet att låta henne dö eller göra henne till en av dom. "The Night World" har få regler, men två av dom är, man får inte berätta för en mänsklig om "The Night World" eller göra en medlem av det utan bekräftelse av de Äldre. Om man bryter mot reglerna finns det bara ett straff, döden. Är James beredd på att offra sitt liv för att rädda sin kärlek och bästa vän? Och om de lyckas, kan de behålla Poppy en hemlighet för resten av världen?

Daughters of Darkness - Berättelsen handlar om 3 unga kvinnor som bryter sig ur sin amish-aktiga vampyrklan för att leva med sin moster/faster Opal på hennes gård. De är i ständig skräck över att bli påkomma med deras flykt och iväg släpade tillbaka hem, och konsekvenserna för deras flykt.
Men de måste försöka! När de väl når gården väntar en överraskning på dom. Deras moster/faster har blivit mördad, det är en vampyr jägare i staden och tjejerna måste bestämma om det är värt deras liv att stanna. I en annan del av berättelsen ser vi att en av deras släktingar har ett öga på dom, inväntar sin tid att slå ner på dom och släpa dom tillbaks till deras hem.
Kommer tjejerna få leva i den moderna världen? Vem är den mystiska vampyr mördaren och hur kan man gå emot sitt öde och sin natur?

Jag har faktiskt inte läst Spellbinder än, men vet att den handlar om häxor.

Rekommenderar den här boken till alla som är sugna på korta noveller om vampyrer inom en mer "ungdomskategori". Den hade ett lätt språk och inga rejäla "wow" men bidrog med drama och scener att skratta åt. Mer något roligt och snabbläst än en slående favorit.


Mitt liv med Asperger

Tycker ätligt talat att boken är en riktigt bra beskrivning på hur 'normalt' det kan vara med Asperger. Man tänker annorlunda och ser världen på ett annorlunda sätt an vad vi 'normala' människor gör. Deras sinnen kan vara lite mer känsliga och mottagliga för intryck vi inte ens skulle ha tänkt på, men det betyder inte att dom är freak of nature? Detta definierar inte vilka dom är som människor, bara att de har svårare att uttrycka sig på samma sätt!
Jerker Jansson betonar detta för både dom som har Asperger och de som är omgivna, eller vill veta mer om Asperger syndrom, att det är helt möjligt att ha ett liv med Asperger syndom. Och ett riktigt bra liv på köpet! Man kan få hjälp på traven till att nå sina mål och förstå sina begränsningar på ett bättre sätt istället för att konstant jämföra sig med andra.

Jerker Jansson tar också upp hur det är att växa upp med Asperger syndrom och hur svårt det är att förstå andra människor och samhällets regler. Det är inte reglerna i sig utan när dessa regler bryts och när dessa undantag kan ske. Detta är inte så lätt för en 'normal' människa heller, men det är ännu svårare när man inte förstår motiven bakom det. När är det socialt acceptabelt att dra skämt? Vad får man och vad får man inte säga när någon bär en hiskligt ful tröja? När vet man om en tjej vill kyssas om man inte kan läsa av hennes ansiktsdrag? Det här är ju inte för alla och det är också bra att veta! Asperger syndrom är olika för var och en, så ingen är den andra lik.

Rekommenderar den här starkt till ALLA. Den här är ett måste när det kommer till att förstå andra medmänniskor, inte bara folk med Asperger syndrom utan också se likheter med hur vi ser på varandra i samhället, de tänker någorlunda lika men de har lite svårt att formulera sig. Det är okej att vara annorlunda och helt normalt, alla är olika på ett eller annat sätt och om vi fortsätter döma varandra istället för att acceptera varandra kommer samhället fortsätta att landa i kaos.

fredag 28 augusti 2015

To all the boys I've loved before

Tänk om dina mest privata tankar och känslor om en person du tyckte om hamnade i deras händer? Tänk nu om alla tankar du tänkt om alla killar du älskat förut hamnade i deras händer? Inklusive din systers föredetta pojkvän? Jo, jag skulle nog också gå och begrava mig under en stor, stor, STOR sten och förhoppningsvis skapa ett samhälle där och leva lyckligt i alla mina dagar...

Jenny Han, en personlig favorit efter Burn for Burn trilogin, lyckas till allas förtjusning skapa en händelse som drar på sig pinsamhet efter pinsamhet. Lara Jean, en hopplös romantiker har ett system för att komma över flammor, nämligen skriva kärleksbrev till dom och förvara dessa för sig själv som en påminnelse. På ett mystiskt sätt lyckas dessa brev faktiskt bli postade. Och det räcker inte med att en av de snyggaste och populäraste killarna i skolan nu vet att hon vart förälskad i honom, inte för att han behövde mer självförtroende än vad han redan hade. Men också att Josh, hennes systers första kärlek råkar vara en av personerna som hon hade känslor för, utan systerns vetskap. När hennes syster flyttar till Skottland och lämnat sin pojkvän bakom sig, som bär sin hjärtesorg som en vardaglig T-shirt råkar vetskapen slippa ur. 
Hur ska hon lyckas täcka över denna stora sociala katastrof? 
Med hjälp av en förtjusande person försöker hon övertyga Josh, och därav hennes syster att det inte finns, och kommer aldrig finnas, några känslor mellan dom. 

Genom impulsiva handlingar, en hel del lögner, och en hel del kompromisser får vi skratta, lida med Lara Jean och skaka på huvudet åt hur dum en karaktär kan vara. Hemligheter har aldrig förut varit så viktiga att hålla som nu, och Lara Jean börjar inse att hon behöver kunna agera i livet utan att någon håller henne i handen, att människor inte alltid är vad dom alltid vart och att det är svårt att släppa kontrollen likväl som att vara i kontroll. Ett riktigt familjedrama och högstadiedrama. 

Rekommenderar den till alla som gillar romantik och drama och en extra liten twist när det kommer till pinsamma situationer.


Eleanor and Park av Rainbow Rowell

Vi har alla drömt om eller upplevt våran första kärlek, fyrverkerier och magiska sommarkvällar med glittrande ögon och känslan av att det aldrig skulle ta slut. Eleanor and Park är lite som att uppleva sin första kärlek återigen!

Även fast detta är sött så är det deras vänskap och attraktion som drar till sig läsare. Varje dag sitter Park ensam på bussen tills det en dag stiger på en ny tjej, den enda lediga platsen är bredvid honom och han hoppas desperat...att hon inte ska sätta sig på den.
Det är en vänskap som startar ifrån att hålla sig undan till att upptäcka att det finns en hel ocean bakom det yttre skalet. Deras samtal blir längre och djupare och leder till en komplicerad relation som de båda anser som kärlek.
Vi får möta Eleanor som är lite annorlunda ifrån de i hennes klass, både fysiskt och psykiskt. Hon bär på en rustning som ingen ska få ta sig igenom, för bakom den finns hemska hemlighet, och hemska sanningar. Genom Eleanor får vi beskåda hur det är att leva på utkanten av vad som var en perfekt familj och ett liv där kompromisser blir en vardag och där ens personliga utrymme inte hör hemma eller är önskad.
Men hon finner en plats hos Park, en person som växt upp i ett kärleksfullt hushåll men motiverade föräldrar som förväntar sig inget mindre än perfektion. Under ständig press känner han sig olycklig men när han möter Eleanor som är så olik ifrån allt han förväntat sig, mer än livet och mer än vad normerna har tryckt i honom.

Personligen var detta inget för mig, jag relaterade alldeles för mycket till mitt privat liv för att uppskatta kärleken. Vänskapen var det som fångade mitt intresse som mest och visar hur två individer kan vara så olika men samtidigt ha så mycket gemensamt. Ibland krävs det bara att öppna munnen och säga 'hej' för att förändra hela sitt liv.