Helen Walsh liv blir inte som hon tänkt. Hon är en ganska duktig privatdetektiv, enligt henne själv.
Hon har tvingats lämnat sin lägenhet och bosatt sig hemma hos sina föräldrar kanske inte det mest optimala.Men hon har inte betalat sina hyror och det är ont om arbete. När man inte har betalat sina räkningar då kan man inte bo kvar. Men hon bryr sig inte, hennes depressioner gör sig synlig och hon har sjävmordstankar.
Men en ny kärlek har hon träffat Artie, som har tre barn och en ex fru som han umgås lite för mycket med. En dag dyker Jay Paker upp och har ett fall för henne, att hitta en medlem av en av Irlands största pojkband Laddz som ska återförenas.
Men en medlem är försvunnen, Wayne Diffney. Och nu får Helen uppdaget att hitta honom.
Hon får tampas med kända och glamorösa perssoner, men hennes smygande depression finns där hela tiden.
Det jag inte gillar med boken är att det blir mycket kring Helens depressioner och självmordstankar.
Mycket om mediciner, olika mediciner.
Jag hade stora förväntningar om boken trodde att den skulle vara mera humoristisk, och den var så uppenbar, sjukdommen tog över boken men för någon som har någon i sin omgivning med svår depression kan boken vara till hjälp.
Men boken är är för lång och den blir för "platt" för mig.