Önskemånglarens dotter trilogin

Önskemånglarens dotter (örignaltitel; Daughter of Smoke and Bone) år skriven av Laini Taylor ifrån 2013 upp till förra året och inkluderar romanerna; Mörk Ängel, Blod & Stjärnstoft och Gudar & Monster. Vi får följa karaktären Karous liv i det moderna Prag, men vi får snart reda på att Karou inte är tillhör den normala sidan av mänskligheten utan bär på en stor hemlighet. Hennes familj består nämligen av mystiska varelser som tillhör arten Chimera, en art där alla varelser tillhör en egen klan och ser annorlunda ut med olika djur-och människokroppsdelar. I flera år har Karou lyckats bevara deras hemlighet men ödet knackar på dörren och Karou finner sig i en värld som hon inte alls känner igen, eller vet vad hon ska göra, vem hon kan lita på. 

Glad smiley:

Jag älskar världen som Taylor lyckades måla upp med magi och spänning, där önskningar inte alltid är vad man tror dom är utan att hoppet är den sanna magin. Detaljerna är så färgrika och leder till att man nästan kan känna Brimstones mjuka päls och höra Issas klingande väsande röst. Man känner sig närmare. Karou som karaktär är mångsidig, hon känns tung av alla hemligheter men har funnit en plats, eller ett sätt att smälta in i det normala. Hon är rolig, smart och kreativ, om inget litet naive och barnslig ibland. Jag kunde känna igen mig i Karou på så många ställen.

Jag gillade även hur vissa ställen hade en historia 'i begynnelsen...', och när jag fick reda på varför dom finns sprack hjärtedammen!

Ledsen smiley: Även fast jag kunde känna igen mig med Karou så fanns det även stunder som jag tyckte att hon överdrev lite mycket eller var för subjektiv. Men det bidrog i för sig till att historian kändes mer realistisk då alla inte är perfekta hela tiden, ellerhur? 

Jag tyckte inte om att de kunde hoppa lite fram och tillbaks i historien, eller att de bytte karaktärsperspektiv fram och tillbaka utan att nämna vem det var i början eller ha en ordning på det. Det bidrog till förvirring och glapp mellan historierna. 

Bedömning av trilogin: 4/5

Rekommenderar till: alla som älskar fantasy, en lätt tolkning av mytologi och religionens bakgrund, monster, änglar och är sugna på något lätt att läsa. Det kan vara förvirrande att läsa ibland när man inte hänger med men det blir bättre och tillslut finner man sig fast i deras värld och känner att man inte vill skiljas ifrån dessa underbara varelser!

Hoppas inlägget bidrog med något och att ni finner den här trilogin lika rolig och spännande som jag gör!

Endgame trilogin

Tänk dig att du bland 12 andra ungdomar representerar 7.4 billioner människor, ditt öde har vart förutbestämt sedan urminnes tider, slåss, lista ut ledtrådarna och vinn. Det här är Endgame.
Boken går under samma namn som syftet, nämligen 'Endgame' och är en trilogi skriven av James Frey i sammarbete med Nils Johnson-Shelton och kom ut år 2014. 
För länge sen kom de och besökte vår planet, de gav oss liv, kunskap och en värld att befolka, nu är de tillbaka och sammankallar urfamiljernas som har en varsin representant som måste vara över 13 och under 19 år, till exemplet en spelar ifrån Olmec, en ifrån La Tene, Kori etc. Dessa ungdomar har tränats sedan de kunde gå i hur man listar ut uråldriga ledtrådar, uthållighet och hur man överlever spelet. Priset är det mest värdefulla de har, livet. Planeten Jorden som du känner till lider emot sitt slut, vinnaren av Endgame har garanterad immunitet och ett säkrat liv för deras linje.  

Glad smiley: 
Jag tycker om hur 'sci-fi' temat ligger i bakgrunden av historian, hur de kom hit, deras överlägsna teknologiska kunskap och deras orsak till att komma tillbaks till vår planet men att det inte tar över hela berättelsen utan den förblir fortfarande 'vardaglig'. Spelarna använder modern teknologi och jag imponerades av författarens kunskap om historia och vapen teknologi, men sedan slog jag upp James Frey och upptäckte att han hade ett eget intresse för urhistoria, vilket han lät reflekteras i hans verk. Vilket ger det hela en känsla av realism! Vi får följa alla spelare fram och tillbaka i olika kapitel. Och varje karaktär är olik den andra, Sarah Alophay ifrån Cahokian släktet (min personliga favorit) är annorlunda ifrån Bahtikshan ifrån Donghu släktet (...jag har inga ord för hur mycket jag hatar honom) i både ålder, hobby, utseende och motiv för spelet. Och jag älskar hur man finner sig själv heja på någon av spelarna och även fast man vet att någon av dom måste dö blir man lika förvånad och ledsen när det är en man gillade. Med andra ord, man bildar en relation till spelarna!

Ledsen smiley:
Ibland kunde det bli lite långtråkigt att skifta fram och tillbaka mellan karaktärerna, speciellt när man läste om en karaktär man kanske inte alls tyckte var intressant (för mig var det Hilal Ibn Isa Al-Salt och hans personlighet) men man var alltid intresserad av att veta vad som skulle hända i slutet, vem skulle vinna? vad var det stora 'hotet'? 
Det kunde bli tjatigt med alla vapen och nummer som de babblade fram och tillbaka, till exemplet att det är 2 212.3563 meter till nästa buss station. Inte exakt i det sammanhanget men liknande. 
Boken inkluderade också bilder och dikter som inte alls verkade relatera till boken utan kanske snarare var ledtrådar ämnade för spelet som går under samma namn där du kan själv delta i 'Endgame'. 


Bedömning av serien: 3.5/5 

Rekommenderar till: Personer som tycker om historia, mycket fakta och strid. Det innehåller mycket action men det finns också spår av vänskap, familj och romantik, vilket betyder att författarna försöker att inkludera en större grupp. Boken tillhör både Science Fiction och Young Adult (ungdomslitteratur) så om man inte är intresserad att läsa en bok som handlar om ungdomar kanske den här boken inte är för dig, även fast spelarna kanske känns äldre än vad de är vilket kan bero på hur de blev uppfostrade till att vara krigare och inte gosiga nallebjörnar.

Hoppas ni fann det ni letade efter och om ni har bestämt er för att läsa Endgame av James Frey, hoppas jag att ni får en underbar läsning och verkligen njuter av världen som han har målat upp åt er :)

Asylum triologin

De som tyckte om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs och dess stuk kommer nog definitivt njuta av Asylum serien av Madeline Roux.
Det hela utspelar sig i USA och cirkulerar runt Crawford familjens hemligheter och mystiken som hemsöker dem. Dan vars liv har vart allt förutom simpelt känner sig dragen till New Hampshire College Prep, ett förberedande program för universitetslivet med kurser och delat studentrum under två veckor. Där möter Dan nya personer, speciellt Abby och Jordan som snabbt blir hans närmaste vänner. Men framtiden är inte like ljus som universitetet förespråkar och snart befinner sig Dan, Abby och Jordan intrasslat i vad som borde ha stannat i det förflutna.


Glad smiley: 
Jag fann mig själv alltid undrande varför allt detta skedde, om det fanns någon övernaturlig förklaring eller om Roux skulle svinga in en helt rationell förklaring i slutet. Tänker inte avslöja det här, men tyckte att det var en bra en. En blandning av båda kanske.

Det mystiska som sker är allmänt skumt och som väcker nyfikenhet och läslust! Jag gillade nog den sista boken mest i det fallet, man får se mer av Dan och hans ursprung och att det inte bara är Crawfords som hamnat i klistret.

Ledsen smiley:
Karaktärerna kändes lite tomma fram och tillbaka, önskade att det fanns mer detaljer om Abby, Dan och Jordan! Kanske mer hur det är för Jordan, mer berättelse och inlevelse. Varför Abby älskar att måla så mycket, hur hon känner för Dan på ett bättre sätt. Hela Dans förälskelse har för lite känslor, det kanske är för att Roux inte vill att berättelsen ska bli en kärlekshistoria istället för skräck.

Det kändes inte riktigt som något som tillhörde skräck eller rysare, så för de som inte blir påverkade så lätt kommer det nog kännas mer spännande än läskigt, kanske lite komiskt också. Men för er som tycker att vissa scener ur Harry Potter är läskiga kanske borde stanna borta ifrån den här för det sker ganska konstiga saker som kan skrämma en.

Bedömning av hela serien: 3.5/5

Rekommendationer: Till de som tyckte om Miss Peregrines trilogin, inklusive de konstiga bilderna som poppade upp här och var. Personer som tycker om att gå tillbaka i historien, något som är lite skumt och annorlunda. Men också till de som inte riktigt vill investera sig i en helt ny inlevelse utan koppla av och bara följa den röda tråden. Alla böcker kan inte vara Harry Potter.

Deluxe

Gossip Girl utspelat i 1800-talets New York mellan den sociala eliten och hjärtats största önskan. Vi möter Elizabeth vars framtid har höga förväntningar och hennes plikt ligger främst hos familjen, men vart går priset för ens egna önskningar? Diana, en rebell i de flesta sammanhang men som finner sig på gränsen till en skandal som kan förstöra hela hennes framtid och familj, men är det verkligen så fel? Fattigdomen har sin charm, för inom den sociala eliten är man aldrig fri. Men Penelope, en väninna till Elizabeth har rest sig ur sin sämre lott och intagit position bland eliterna, hursomhelst måste hon göra allt för att kunna behålla sin plats bland de bättre och visa att hon är bättre än alla andra. Litet vet dom att alla deras öden är sammansvurna i en kamp om pengar, kärlek och status.

Glad smiley: 
För det första, den här boken var verkligen inte som jag hade förväntat mig! Jag blev glatt överraskad av att finna den här världen intressant och rolig. Karaktärerna är runda och med personligheter man kan känna igen sig själv i.  Eftersom att det utspelar sig i New York så känns det mer verkligt, detta är inte bara en historia som blev påhittad och placerad i ett annat universum. Anna Goldbersen var tvungen att planera dessa drag historiskt korrekt, eller det antar jag i alla fall eftersom att jag inte är så investerad i layouten för New York, haha.

Klänningarna! Jag älskar klänningar ifrån 1800-talet med deras handbroderade detaljer och puffiga kjolar. Men man fick också se en vardaglig sida till människorna, kvinnor gick inte i puffiga klänningar varje dag utan gick i kjol och blus. Tyckte att det var en trevlig detalj och bidrar till att man ser dom som mer mänskliga och avslappnade i sin personliga miljö.

Dramat, det är en av de bästa sakerna jag vet i böcker. Hela idén att dessa tjejer är sammankopplade genom en och samma sak och försöker på något sätt underminera varandra. Och jag gillade verkligen hur det hela avslutas, definitivt värt det! Men jag får ju inte avslöja något...

Ledsen smiley: 
Det här blir svårt, jag antar att det fanns några saker jag hakade upp mig på men ingenting som drog ner boken i dess helhet. Den kanske var liiite seg i början men det behövdes för att sättas in i situationen. Språket var bra, men lite för modernt ibland då det skulle vara 1800-talet. Samtidigt så är den ju gjord för dagens ungdomar och dom skulle nog inte känna igen sig i texten om det var gammaldags.

Bedömning av boken i dess helhet: 5/5

Rekommendationer: För alla som finner drama och romantik intressant och som avgudar Gossip Girl lika mycket som jag, om inte mer! Den här romanen är en perfekt 'koppla bort ifrån fiktion' bok, jag har vart väldigt mycket inne i fantasy och sci-fi så den här boken var en skön läsupplevelse efter allt kaos.

1984

Denna roman är skriven av George Orwell år 1948, och typiskt Orwell är det en satir som speglar en dystopisk världsbild där samhället styrs av diktatorn Big Brother och den inre cirkeln. Såhär efteråt vet vi att Big Brother kan ses som Stalin eller Hitler och hur världen skulle sett ut om kommunismen vann under andra världskriget.
Vi får följa karaktären Winston Smith och genom hans ögon skåda denna värld där individualitet, kärlek och viljan är nästan utplånad, en plats där det enda som spelar någon roll är hat och Big Brother. Varje steg, önskan och tanke är övervakad av regeringen och man lever i en tillvaro där till och med den personen som sover bredvid dig inte går att lita på. I denna värld försöker Winston att slå sig fri, steg för steg och tror att det finns ett sätt att vinna över Big Brother, kommer han att lyckas eller är allt hopp förlorat?

Jag tyckte verkligen om hur man kan associera 1984 till hans tidigare verk; Djurfarmen utgiven 1945, som också handlar om hur kommunismen tar makten men i detta fall i dåtidens Sovjet Unionen. Det bästa är nog att den känns tidslös, det känns inte som en gammal svartvit film utan något som kunde finnas idag. En bra framtidssegling av Orwell.
Istället för Napoleon har vi Big Brother, och istället för att se hur samhället blir manipulerat steg för steg så är det redan som alla fåren, vilket vill säga lätt kontrollerade och dumma. Winston är en människa med minnen och tankar som går emot samhällets, och kan på sätt bli sedd som en av de få med en vaken hjärna.

Det här kommer nog låta jätte konstigt, men jag älskade verkligen barnen i boken. Orwells tanke om hur man kan förstöra en familjeenhet är fascinerande och briljant! Jag skulle definitivt inte vilja vara i föräldrarnas sitts, och definitivt inte skaffa barn överhuvudtaget! Om man hade barn skulle man aldrig kunna äta flingor utan att känna ångest och panik över att det skulle kunna anses vara ett brott.
Våld var uppmuntrat hos barnen och dom var väldigt lik spårhundar, eller djur rent av. Vid minsta misstanke kunde de förgöra dig utan att ens tveka!

Språk för mig har alltid vart fascinerande, alla språk är olika och i dagens läge får vi fler influenser ifrån internet och slang ord framkommer oftare och oftare. Detta påminner mig om ett citat jag hörde för något år sedan "språket är något levande", en konstant rörelse framåt för att hitta det perfekta ordet för att få fram det rätta budskapet. Och i Orwells roman får vi se hur 'Nyspråk' bildas där alla dessa grammatiska regler och tunga synonymer försvinner för att ge plats åt en mer simpel syn. På detta vis så blir det också lättare att se vem som inte håller med Big Brother. Men charmen försvinner också, det blir lite som om alla skulle tala som 5 åringar. Tanken är fascinerande dock, kommer det bli så tillslut? Kommer människor att fortsätta förkorta sina meningar till storleken av ett sms? Orwell var kanske inte så långt ifrån sanningen.

Orwell ville påpeka konsekvenserna om världen föll i händerna på kommunismen, därav innehåller romanen också väldigt mycket information om andra världskriget och stridstekniker. Detta ledde till att den kunde kännas lite utdragen på vissa ställen, speciellt om man inte är intresserad för historia.

Den saknar lite förklaring till hur detta skulle gå till och kunna läsa tankar bara sådär verkar liiiite långsökt. Men det är en intressant tanke i vilket fall som helst och det tillhör ju sci-fi att se in i framtiden och komma på scenarion utanför dagens läge! Betyder inte att man inte kan ge en mer allmän förklaring...

Min bedömning: 3/5

Rekommendationer: För alla som gillade Djurfarmen och tycker om satirer, det vill säga en mer sarkastisk och hånfull spegling av en handling. Detta är en dystopisk historia så förvänta er inget happy-family trams utan Orwell har en tendens att lämna en deppig och full med tankar om samhället och en själv. För alla som är intresserade för historia och intresserade av en annan syn på världen och om detta verkligen kunde hända om andra världskrigets utkomst blivit annorlunda? Fast tycker att alla som ville betrakta sig själva som en mångsidig läsare borde läsa den här boken, den är en av fäderna till science fiction och inte alls så pjåkig för att vara skriven 1948!

House of Night serien

Tänk dig att du är en normal tonåring och upplever vanliga problem tills du dag plötsligt blir utvald till att undgå en förändring till att bli vampyr. Detta är vad som händer Zoey, en ung tjej i Tulsa, USA och vars liv haft sina problem men som ändå var hennes, tills hon blev märkt som en lärling och tvungen att lämna sitt gamla liv och sina vänner och bege sig till sitt nya hem, House of Night. Vilket också är en skola där Zoey kommer få lära sig om vad som sker när man genomgår förändringen ifrån lärling till vampyr, om man genomgår förändringen.

Budskapet med nästan alla böckerna handlar om vänskap och att inse sitt eget värde, sin egen makt. Men också att man begår misstag, det blir missförstånd ibland och det är helt normalt. Zoey begår flertal misstag och sne steg, hon är självisk, lätt irriterad och lätt påverkad av saker runt omkring sig, något som man kan relatera till som tonåring. Hon låter sina känslor flöda och ibland går det så långt att hon inte ser konsekvenserna och kan förlora något som betyder mer än hon anat innan.

Själva tanken om vampyrer som lever tillsammans med människor är fascinerande, stora poeter och historiska människor har blivit ersatta som vampyrer. Vilket får vampyrerna att verka som en ras mer än något mytologiskt väsen, förutom att själva principen om att de inte kan föröka sig fortfarande sitter i och att de lever ett längre liv än människor gör.

Karaktärerna kan bli beskrivna som lite töntiga, men så så sååå söta och roliga i nästan alla berättelser. Förutom att i de sista böckerna framgår en mer seriös och frustrerad ton i nästan alla karaktärer istället för den här barnsliga tonårsdian, vilket också visar hur karaktärerna växer under böckernas gång. Min favorit är Stevie Rae, hon är en jordnära tjej ifrån de södra delarna av Oklahoma och Zoey's rumskamrat, hon är så otroligt snäll och söt att man inte kan något annat än att önska att man var polare med henne med. Plus att hennes mamma bakar kakor och bjuder alla hennes vänner! Vad kan jag säga? Jag är svag för sötsaker och Stevie Rae ger mig karies. Hon utvecklas också som karaktär under bokens gång, drastiskt.

Serien är otroligt lång, 12 böcker som ligger på runt 250 sidor styck. Man vill ju alltid veta vad som verkligen händer på slutet och det kändes väldigt utdraget emot slutet, även fast om man älskade de första böckerna blir det nästan för mycket i slutet. Eller så är det jag som inte läste alla efter varandra och tappade tråden hit och dit.

Jag tror den här faktorn är för att jag börjat växa ifrån Zoey men karaktärerna känns lite för barnsliga och deras vardagsproblem börjar tappa mitt intresse. Detsamma med hur den onda karaktären också verkar vara 5 år gammal och i desperat behov av uppmärksamhet. Vilket kanske är tanken.


Min åsikt om serien: Serien ifrån 1-7 får nog 4/5 men resten blev drastiskt sämre så runt 2/5.

Rekommendationer: Till ungdomar runt 11-16, någon som gillar vampyrer och magi. Det finns action i alla böckerna och någon dör nog varje gång men i grund och botten handlar det om personlig utveckling och vänskap.

Fangirl

Jag var lite osäker på den här boken eftersom att jag inte hade haft någon större passion med Rainbow Rowells roman Eleanor och Park. Men det är som folk säger, man ska inte döma författaren baserat på ett av deras verk. I det här fallet är jag glad att jag inte gjorde det!
Fangirl handlar om en ungflicka, Cath, som lever sitt liv tillsammans med sin tvillingsyster, Wren, och deras pappa i ett normalt kvarter. Cath och Wren är identiska till utseende och till viss del personlighets mässigt, förutom att Cath är fast i det förflutna och lider av allvarlig ångest inför framtiden, medan Wren försöker att ta sig bort ifrån sitt förflutna och försöker dölja faktumet att hon är lika skadad som Cath efter deras mamma. De är oskiljaktiga men när beslutet om deras framtider kommer knackandes på dörren finner sig Cath ensam och Wren förändrad. Det är det tuffaste som Cath någonsin gått igenom men hon finner sig själv växa in i sig själv och sin omgivning som hon aldrig skulle ha lyckats med om hon fortsatt vara fäst vid systern. Hon träffar nya människor och låter de tankar hon sett som omöjliga omvändas till möjliga.

Vad som får tummen upp:

Först och främst gillade jag Cath som karaktär. Hon var både annorlunda och igenkännande. Rowell lyckade visa upp ångest i ett ljus som inte gjorde den helt deprimerande men fortfarande fick fram budskapet; ångest tvingar dig in i ett hörn och får dig att känna dig mindre värd än dammtussarna under ens säng. Cath ville inte gå någonstans för att hon var rädd för att bli sedd av andra, hon ville inte att de skulle se henne för att hon antog att om de fick reda på hur sjuk hon verkligen var skulle ingen vilja vara med henne. Men det jag gillade mest med ångest temat var att Rowell inte fick det att gå upp i rök i slutet, som andra författare har en tendens att göra ibland när saker går bra. Vi får se hur Cath kämpar emot sin ångest i vardagsläget och i kärlekslivet och bara för att man älskar någon betyder det inte att ens ångest försvinner utan den finns där, men det går att komma förbi den ett steg i taget.

Sen gillade jag även hur själva temat om 'fandom' passar in, Cath älskar att skriva fanfiktion om Simon Snow, som inte existerar i verkligheten, utan är som en metafor för Harry Potter serien och hur fans över hela världen tagit del av berättelserna och gjort en del till sina egna. Fanfiktion för Cath är som en livlina, en annan värld där hon inte kan bli sårad av någon eftersom att hon är i kontroll. Även om livet kommer i vägen finner hon sig alltid tillbaka bland sina fans och kamrater online och i fanfiktion. Samt att Rowell delar med sig av snuttar ifrån Caths och ibland tillsammans med Wrens fanfiktion historier eller ett stycke ur den potentiella 'original' källan, vilket bidrar till att Simon Snow känns verklig, även fast den tydligen inte är det.

Och tillslut vill jag kommentera karaktären Levi, han är nog den sötaste och snällaste karaktären man kan tänka sig! Han finns alltid där och vill att alla runt omkring honom ska vara glada och må bra. Men det betyder inte att han inte vinner något på det eller att han kan göra misstag som får en att vilja slå huvudet i väggen och säga 'varför Levi? Är du dum i huvudet på riktigt?!'. Återigen får det karaktären att bli mår trolig och realistisk, ingen är perfekt och Levi är långt ifrån perfekt och det är okej för man kan inget än älska honom oavsett!

Vad som var mindre bra:

Jag ogillade Wren mestadels av boken. Allt med henne; attityden, beteendet och hennes val av vänner. Missförstå mig inte, jag dömer henne inte för valen hon gjorde och jag vet att de bidrar till en karaktärs utveckling och trovärdighet. Men jag önskade att Wren hade funnits till mer för Cath och inte bara valsat in på slutet och gått tillbaka till den systern hon 'brukade' vara innan college. Det är stort att de kan gå vidare, men förändrar det verkligen vem Wren hade blivit?

Tyvärr, att Levi var för bra ibland. Det känns orealistiskt att han var så tillgänglig hela tiden och hans pickup har sett mer mil än den i Paper Towns, och återigen allt för en tjej. Det är schysst och han är en schysst kille men jag tyckte det var lite väntat och kliché-aktigt med en kille som alltid finns där till hands och skjutsar dig till kriser hela tiden.

Vad jag tyckte om boken i dess helhet: 4/5

Rekommendationer: 

För de som tyckte om Eleanor och Park kommer nog gilla den här lika mycket, och har nog redan läst den, haha.
De som lider av ångest, specifikt social och prestations ångest kan se detta som ett stöd i att känna igen sig och att man inte är ensam om det!
Funderade även på att ge denna bok till någon utomstående som inte riktigt förstår hur det är att leva med ångest. Men tänkte att den inte var tillräckligt beskrivande och kunde anses som en 'det kommer du över senare' bok och 'men du är inte sådan' bok.
Den innehåller även kärleksscener som både bidrar till rodnad ibland, men behåller ändå den här fina linjen mellan sexigt och söt och bidrar till en fin stämning.

Nattens cirkus

Tänk tillbaka till första gången dina föräldrar, syskon eller kompisar tog med dig till cirkusen. Det var magiskt och spännande, jag antar att du aldrig ville gå hem.
Ungefär så är nattens cirkus för hela världen, men med 'verklig' magi och attraktioner som inte ens borde höra hemma på en cirkus.

Vi får följa Celia Bowen och Marco Alisdair vars liv blir sammanflätade efter att två gamla män satsar deras liv för att bosta sitt eget självförtroende som 'den bästa magikermästaren'. Celia vars begåvning är naturlig och okontrollerad sitter i stor fara för att möta den begåvade och boksmarta Marco, frågan är; kommer talang triumpha kunskap? 

I det Viktorianska England har de hittat sin egen värld, även fast de reser runt i hela världen och tillsammans lyckats bygga upp den största scenen för den ultimata kampen, inga regler och inga riktlinjer till hur det kommer att gå till. Men i slutet kommer det bara vara en kvar. 

När jag läste boken tyckte jag att den var väldigt bra, karaktärerna var annorlunda och det fanns en distans mellan mig och dom. Det fick mig att känna mig som en av dessa rêveur som konstant följer efter cirkusen vart den än far. Själva tanken om att ha en cirkus på natten var i sig själv orginell, men sen slog det mig att cirkusen antagligen inte heller var för barn eftersom att få barn vistades på cirkusen så sent; men de som gjorde det var fast för alltid. Inte bokstavligt talat men de kunde inte glömma magin de upplevede. De vuxna var lika förtrollade som barnen, de upplevde sin barndom tusen gånger om och för första gången kände de sig levande igen. 

Den beskrivs som en kärlekssaga
, men sannignen är att kärleken för cirkusen är den enda som verkligen står ut. Och hur något som bara kommer en gång om året kan bidra till en hel livstid av lycka bara man vågar ta chansen.

Rekommenderar Nattens Cirkus av Erin Morgenstern till alla som känner att de har en dålig stund i livet och bara vill koppla bort ett tag, för cirkusen tar en verkligen till en annan plats. Blunda, dröm, upplev. 

De fördömdas drottning/Queen of the damned

Jag håller på att sluka Anne Rices böcker, de har blivit hyllade och ratade av olika läsare. Men för mig fall den i smaken, smaskigt som Lestat kanske skulle kommenterat om sitt egna liv.

Vi möts åter igen av karaktärer så som den mänskligt passionerade Louis, den antika Marius och vampyrernas drottning Akasha. Flera karaktärer ploppar upp i början av romanen som är en insikt av de pågående händelserna ifrån andras perspektiv, personligen tyckte jag att det skapade gemenskap mellan karaktärerna och förstärkte känslan av ren och skär panik när de starka och uråldriga vampyrerna bara gick upp i rök på några minuter, att livet för vampyrer är lika skört som människors.

Min personliga favorit del var alltid berättelsen om tvillingarna som handlar om två systrar och vampyrismens uppkomst. Själva stilen är så typiskt Rice att man inte kan hjälpa att le, sättet att beskriva omgivningen och språket som både är modernt samt uråldrigt och fullspäckat av romantik. Det är inte så konstigt om man tänker på att Rice inte bara är Fantasy författare utan även känd på erotik hyllan, subtilt men känslan finns där och skapar stämning och spänning.

Det finns även en film baserad på boken utkommen 2002, har dock inte haft tillfället att se den men den verkar inte lika bra som The Interview with the Vampire med Brad Pitt och Tom Cruise men kanske är värt att kika lite på.

Tack och hej, leverpastej.

Nattens furste/ The Vampire Lestat

En garanterad klassiker när det kommer till födelsen av vampyrer inom skräckromantiken. Nattens furste är den andra boken ur Anne Rices mest kända serie The Vampire Chronicles/ Vampyrkrönikan, och återspeglar flera livstider av vampyr- och människo historia.

Lestat de Lioncourt presenterades redan i den första romanen, Samtalet med vampyren/ The Interview with the Vampire som en romantiker, en vårdslös person, en vampyr som bara bryr sig om sig själv genom Louis de Pointe du Lac ögon. Louis berättade om sitt liv som människa och vampyr för en journalist som sedan publiserade verket. Lestat och Louis har sedan länge skilts åt och när Lestat får nys om boken och de lögner Louis berättat om honom, så han bestämmer sig för att berätta sin egen historia om sitt liv.

Lestat blev infödd i en familj på landsbygden, som yngst son har han inte några större möjligheter i livet så med sin bästa vän ger de sig ut på ett äventyr till Paris. Ett beslut som förändrade hans liv för alltid. I Paris lyckas Lestat ärver en evighet, en förmögenhet och en evig ensamhet.
Genom romanens gång får vi ta del av århundraden av historier, myter och oförglömliga möten med legender och kärleksbekanta. Regler är till för att bryta, och ingen bryter dom bättre än Lestat! Jag blev förälskad i Lestat redan efter första början. Hans sätt att älska med hela sitt hjärta ooch desperata sökande efter någon att dela sitt elände med och sina passioner, hans sätt att beskydda de svaga och hans kärlek för det lyxiga livet.

Karaktärerna är bara...förträffligt bra gjorda!

Rekomenderar  romanen till alla som har en förkärlek till vampyrer och historia.